drnanna

I morse blev jag lite sen. Först trodde jag att det berodde på att jag hade stängt av väckarklockan istället för att trycka på snoozen och sen sov en timme och 40 minuter. Sen insåg jag att jag bara hade sovit 40 minuter extra, men dessutom ställt väckarklockan en timme försent.

Det är ju jättejobbigt att försova sig. Dels måste man dyka upp sent och skapa uppståndelse och känna någon föreläsares ogillande blickar, och dels har man ingen aning om vart de andra har tagit vägen eftersom det enda man vet om tid och plats är var man skulle ha träffats för en timme sen.

Förutom idag. Idag chansade jag på att de skulle befinna sig på något bibliotek, gick dit och hittade biblioteket, och där satt gruppen och softade, utan föreläsare.

Gruppen: Ta en kaffe och slå dig ner, överläkaren kommer snart tillbaka!
Jag: KAFFE!
(Man hinner inte med att laga eget morgonkaffe när man är över en timme försenad. Och jag är beroende. Om ni undrar.)

Överläkaren kommer tillbaka, kör resten av sin föreläsning, tittar under tiden lite undrande på mig men verkar bestämma sig för att jag måste ha varit där hela tiden.

Överläkare: Och eftersom ni killar som pendlade från Stockholm missade första delen av föreläsningen så tar jag början lite snabbt igen.


Score! Jag missar ingenting av föreläsningen, ingen auktoritetsfigur märker att jag slackar, jag får kaffe och jag får sovmorgon. Jodå. Det här gör vi om.

Förresten, pricken över i:et: det hade blivit missförstånd i schemat och vi fick eftermiddagen ledigt.

Bra dag.